Sillsorter

Nordsjösill

Leker under hösten utmed engelska och skotska kusten. Växer upp
och lever sitt liv i Nordsjön och Skagerrack.

Rügensill

Leker på våren-försommaren utanför tyska kusten. Växer upp och
lever i Kattegatt och Skagerrack där den blandar sig med
Nordsjösillen.

Atlanto-Skandisk sill

Detta sillbestånd består av flera olika stammar, bl.a. en vårlekande och en höstlekande isländsk stam men framförallt av den rikligt förekommande NVG-sillen (Norsk Vår-Gytande ). Den kallas så för att den leker på våren utefter den norska kusten. Sedan följer den med golfströmmen upp till Norska havet och Barentshav där den äter sig stor och fet hela sommaren. På sensommaren söker den sig tillbaka söderut och under september startar ett mycket rikt sillfiske utanför Lofoten.

Skarpsill gör skäl för namnet

Skarpsillen (Sprattus Sprattus) är en egen art med skarpa fjäll och precis som sillen slank i formen med ryggfena och utan sidolinje. Den är silverglänsande och känns igen på de skarpa sågtandade fjällen som bildar en ”köl” på fiskens buk. Därför kallas den ibland också vassbuk. Skarpsillen kan bli upp till 20 cm lång, men blir i våra vatten cirka 12-14 cm. Den är vanlig i Skagerrak och Kattegatt men det finns även ett stort bestånd i Östersjön, Bottenhavet och i Bottenviken. Skarpsill används i Norden bland annat för att göra ansjovis.