Sill i vår närhet

Sill (Clupea Harengus) är en art i familjen sillfiskar. Artnamnet Harengus kommer från det latinska ordet ”arengus” som betyder sandig. Sill eller strömming betraktas idag som en och samma art. Det som avgör vad fisken kallas är var den fiskas. Fångas den norr om Kristianopel i nordöstra Blekinge kallas den strömming. Fångas den längre söderut och på västkusten kallas den sill. Sillen från Västerhavet har förhållandevis kort huvud jämfört med kusinen från Östersjön. Vanligt i våra vatten är att den blir 25-35 cm. Den simmar i det öppna vattnet från ytan ned till ca 250 meters djup, i stim som kan bli oerhört stora. Regeln är att ju lägre salthalt desto mindre blir fisken. Strömmingen är därför oftast mindre och magrare än sillen. Fisken är relativt liten och silverglänsande med slank kropp. Födan består av djurplankton och småfisk. I Skagerrak och Kattegatt leker sillen på hösten men i de större öppna haven finns bestånd som leker under vinter eller vår. Ägg och yngel är känsliga för yttre miljöförhållanden, därför varierar beståndet mycket från år till år beroende på hur mycket fisk som överlevt.